Småskogsägarna träffades i Hemavan.
2007 12 05

Onsdagskvällen var ganska mild när vi små skogsägare i Tärna- Stensele allmänningsskog samlades på Norra skogsägarnas möte på FBU i Hemavan, med anledning av att Vapstens sameby överklagat 28 av 29 skogs avverkningstillstånd på sista tiden.

Vi hälsades välkomna av Stefan Holmberg Regionchef Norra skogsägarna, och sedan tog Jonas Eriksson näringspolitisk redaktör Norra skogsmagasinet, Norra skogsägarna vid. Han talade om orimligheten i att det nu är små familjeskogsbruk som drabbas av Vapstens överklaganden av avverkningsbesluten. Han berättade om hur Norra skogsägarna alltid skickade ut dokument till samebyn. Han pratade om en ömsesidig respekt och hänsyn, även från samebyn gentemot skogsägarna. Han pratade om den starka äganderätten och han ställde två frågor till Vapstens sameby. Den ena var om detta var den praxis som samebyn fortsättningsvis skulle använda sig av vid tillståndsgivning, och om de kunde tänka sig att ta tillbaka sina överklaganden?

Efter honom redogjorde Cecilia Persson på skogsstyrelsen i Storuman för statistik över uttag av skog under senaste åren, vilket inte ökat, snarare minskat något, och hon visade på kartor var dessa överklagade skogsavverkningar fanns.

Efter henne höll Leif Jougda, rennärings sakkunnig på Skogstyrelsen i Vilhelmina, ett brandtal över skogsvårdslagens 20, 21 och 31 §§
Dessa paragrafer säger att oavsett om man är stor eller liten skogsägare så SKALL man ta hänsyn till rennäringen när man ska ta ut en skogsstämpling. Han betonade särskilt starkt på att man SKALL inte bör ta hänsyn.

Jag undrade om han hört talas om Lag SFS 1909:53? Och i så fall, hur får han ihop den med sina ”skall” paragrafer? Men jag frågade honom inte, det finns de som är bättre lämpade att svara på den frågan.

Bert Krekula lagspecialist Skogsstyrelsen talade om tillståndsgivning.
Skogsstyrelsens chefsjurist Bertil Österberg fanns också på plats och redogjorde för hur överklagan och förvaltning fungerar.

Efter detta intog Vapstens samebys egen jurist podiet.
Inger-Ann Omma renägare, samebymedlem och färdig jurist anställd på Gärde Wesslau Advokatbyrå med kontor i flera av Sveriges större städer
Född och uppvuxen i Vapstens sameby och Tärnafjällen.

Hon redogjorde för den starka grundlagsskyddade, hävdvunna bruksrätten som är en civilrättslig rätt, vilken ger samebymedlemmarna deras renskötselrätt.
Den rätten menar hon är lika stark som markägarnas äganderätt!
Hon talade om hur samebyn såg på dessa avverkningstillstånd och hur bristfälligt de hanterats av myndigheten Skogsstyrelsen. Hon riktade stark kritik och stort missnöje mot hanteringen och bristen på samråd med samebyn. Hon underströk rimligheten i att man tar hänsyn till samebyn i sådana här fall.
Hon talade sig varm om hur samebyn känner sig förbisedd och överkörda.

Siste talare före fikat var Skogsägarnas inlandsråd Sven Erik Hammar
Han talade liksom Jonas Eriksson om det orimliga i denna uppkommna situation, om små skogsägarnas ekonomiska förluster och vikten av att man även från samebyns håll var villiga att visa hänsyn och respekt.

Fikat intogs, och därefter samlades alla talare uppe på podiet för diskussion och frågestund.
Frågorna ställdes mest till Vapstens egen jurist som tappert svarade efter bästa förmåga. Och jag tycker att hon lyckades ganska bra med det, för man fick själv ana sig till svaren, hon undvek nämligen mycket skickligt att ge direkta svar.

Men på Jonas Erikssons frågor anade jag mig till svaren att jo, de kommer att fortsätta överklaga avverkningstillstånd och nej de tänker inte ta tillbaka överklagandena. Även om både juristen och hennes mor Inger Baer Omma sa att de inte kunde sitta där och lova att ta tillbaka överklaganden utan att ha frågat samebyns medlemmar.

Bert Krekula frågar juristen Inger Ann om detta var rätt väg att gå, om det nu var så att som han förstod det , att det var myndighetens förfaringssätt de var missnöjda med? Om samebyn JO anmält skogstyrelsen för hanteringen av avverkningstillstånden, så hade inte de små skogsägarna blivit gisslan i dramat och drabbats så hårt som de nu gör? Men Inger Ann juristen, hävdade att den enda vägen samebyn kunde gå var att överklaga avverkningstillstånden. Hon poängterade också att samebyn INTE lagt någon som helst vikt vid att de små skogsägarna var samer de också.

Frågan kom om små skogsägarna kunde få skadestånd av Staten, då detta avverkningsstopp är en katastrof för dem, och de lider ekonomisk skada?

Skogsstyrelsens chefsjurist Bertil Österberg svarade att man visst kunde ansöka om skadestånd hos staten, men han trodde inte att utsikterna att få det var särskilt stora. Han poängterade att det inte finns någon som helst intrångsersättning på skogs och jordbruks skiften som ägarna kan få av Staten.

Juristen Inger Ann Omma fick också frågan om det ej överklagade tillståndet, vad var skillnaden mellan det och de övriga 28? Hon var lika skickligt undvikande i detta svar, ville skylla på skillnader i hanteringen, vilket motsades av Cecilia Persson och Jonas Eriksson.

Skosstyrelsen, allmänningen och Norra skogsägarna vädjade alla till samebyn att ta tillbaka överklagandena och komma till samråd, vilket samebyn inte gjort varje gång man kallats tidigare. Man har gått direkt på att överklaga.

Men jag tror inte att man kommer att dra tillbaka någon överklagan, hoppas jag har fel!

Mötet var lugnt och städat, även om jag kan ana en djup ilska hos de små skogsägarna under ytan. Man känner sig kränkt, med all rätt!
99% av dessa skogsägare är ättlingar till områdets ursprungssamer, våra släkten har funnits här sedan urminnes tider, kanske är det här problemet ligger?

Det hade börjat snöa när vi lämnade Hemavan.

Marianne Johansson
Bygget Mosekälla