Det finns ingen renskötselrätt på privat mark i Norrbottens län.
2008 02 25
NÄTVERKER NORDEN

Vittangi LRF-avdelning vill i en motion till vårstämman 2008 att
”LRF i Norrbotten arbetar för att klargöra att det inte finns någon renskötselrätt på privat mark någonstans i länet.
Nuvarande tillämpning av rennäringslagen måste betraktas som en urholkning av äganderätten.
De privata markägarna upplever att deras möjligheter att till fullo använda sig av sin äganderätt förminskas kraftigt genom den renskötselrätt som sägs finnas på deras marker."

Beslutet var enhälligt.

________________________________________________________________________

Motion i pdf.

Motionen i sin helhet.
_________________________________________________________________________________

MOTION TILL LRF VÅRSTÄMMA 2008

Den privata äganderätten är en av grundvalarna i det svenska samhället. Regeringsformen, vår främsta grundlag, slår fast att ”varje medborgares egendom är tryggad.
Privat äganderätt är en nödvändig grund för marknadsekonomi och därmed förutsättningarna att ha ett samhällssystem som garanterar välfärd och tillväxt. En annan väsentlig faktor är att den privata äganderätten utgår från den demokratiska rättsstaten och som utgör den självklara grundvalen för alla resonemang i vårt land. Historien visar också att det inte finns någon stat som långsiktigt fungerat utan en privat äganderätt.
Äganderätten är överordnad renskötselrätten som är en begränsad bruksrätt.
Nuvarande tillämpning av rennäringslagen måste betraktas som en urholkning av äganderätten. De privata markägarna upplever att deras möjligheter att till fullo använda sig av sin äganderätt förminskas kraftigt genom den renskötselrätt som sägs finnas på deras marker.

Idag bedrivs renskötseln bedrivs med stöd av en urminnes hävd som har skapats under mycket lång tid och har accepterats av andra.
Den renskötsel som bedrivits på privat mark har kan aldrig ha skapat någon urminneshävd, eftersom kravet är att den skall vara accepterad av andra. För att urminneshävden skall kunna ha skapats behöver man gå tillbaka till slutet på 1800-talet. Det finns därför starka skäl att ifråga sätta om vetskapen fanns hos markägarna på den tiden att de var tvungna att protestera för att inte urminneshävden skulle skapas. I de fall protester har skett så var skulle protesterna ha förts fram? Förmodligen har många markägare protesterat mot de skador som renarna gjort på åker och skog men dessa protester har förmodligen aldrig noterats.
Den renskötsel som skulle ha skapat en urminneshävd är något annat än den som bedrivs idag. Renskötseln som skapade urminneshävden bedrevs genom att flytten mellan sommar och vinterbeten skedd med renar och ackja, betydligt mindre renhjordar samt renskötarna boende hos lokalbefolkningen. Dagens renskötsel bedrivs med lastbil, snöskoter, fyrhjuling och helikopter, med mycket större renhjordar och liten eller nästan obefintlig kontakt med lokalbefolkningen.
Det kan inte vara rimligt att hävda urminneshävden för en näring som så radikalt bytt produktionssätt.
En jämförelse behöver göras med andra näringar som också har ändrats och nära till hands ligger jämförelser med andra areella näringar. I takt med att jord- och skogsbruket har förändrats så har samhällets regelverk också ändrats idag kännetecknas dessa näringar av att samhället har satt regler som produktionen måste anpassas till. Exempel på regelverk är miljöbalk, olika typer av intrång, samrådsplikt inom skogsbruket m.m. Renskötseln kan inte som enda näring i landet kräva att få leva kvar på gamla förmåner men samtidigt bedriva näringen på ett modernt sätt utan hänsyn till andra näringar .Helt utan avtal eller löfte av enskild markägare.
En annan betydelsefull faktor är att i början på den tid då urminneshävden skulle ha skapats så var renskötseln individuell och övergick sedan till en kollektiv renskötsel. En fråga som behöver klarläggas är att om en individuell urminneshävd kan övergå och bli kollektiv.
Konsekvensen av detta är att rennäringen, i de fall när privat mark används, bör bedrivas med stöd av avtal mellan renskötare och markägare på så sätt skapas möjligheter till ett brukande där olika näringar tvingas ta hänsyn till varandra. Rennäringen är en ensamrätt utan skyldigheter, där markägaren har förpassats till åskådarläktaren. Det skapar konflikter och oklarheter en ekonomiska negativa konsikvens för den enskilda markägaren som den juridiska rätten och det ekonomiska ansvaret.,
Att med avtal reglera renskötselrätten är ingen nyhet eftersom det under lappskattelandens tid var så att om renarna på vintern var på någon annans mark så betalades en avgift, landlega. En återgång till den modellen där rennäringen bedrivs med avtal och mot en arrendeavgift skulle modernisera näringen samtidigt som det finns möjlighet att skapa långsiktiga spelregler för rennäringen men också för övriga areella näringar.
Att utan avtal använda sig av annans mark för en produktion måste vara ett gammalt och kolonialt betraktelse sätt.


Vittangi LRF-avdelning föreslår därför:

att LRF i Norrbotten arbetar för att klargöra att det inte finns någon renskötselrätt på privat mark någonstans i länet,
att Regionförbundet i en motion till Riksförbundsstämman föreslår att LRF skall arbeta för att det tydliggörs att någon renskötselrätt inte finns på privat mark
att LRF ska tydliggöra att skoter, motorcykel, fyrhjulingar och lastbilar inte får användas i näringsverksamhet utan godkännande av markägaren eller ägaren.
Att LRF ska arbeta för att inte godkänna något som kränker ägandet i grundlagen och enligt regeringsformen 2kap 18§.

Detta beslut togs enhälligt i lokla LRFs årsmöte i Vittagi 2008-02-07