EU måste rådfrågas!
2007 12 20

Synpunkter lämnade den 15 dec 2007 med anledning av prof Ove Brings uttalanden i sameradion den 10 dec 2007.

Ove Bring hävdar att man inte tar lappkodicillen på allvar och att det skulle vara folkrättsligt farligt att fråga EU om tillämpligheten av villkoret att det samiska folket har ensamrätt till renskötsel i Sverige enligt vårt EU-fördrag.

Det framgår av Brings uttalanden att han inte förstår eller vill inse att den svenska lagen endast ger samebymedlem och inte samen i allmänhet rätt till renskötsel. Redan därigenom finns det folkrättsliga skäl att tillfråga EU för ca 18 000 samers skull som står utanföre samebyarna.

Ove Bring syns inte medveten om att det är den kollektiva rätten till renskötsel på privatägda marker som är ifrågasatt. Lappkodicillen saknar verkan för rätten till renbete i Sverige för en svensk same och för en norsk same i Norge. För det andra medför lappkodicillen inte heller någon kollektiv rätt till renbete på ömse sidor om riksgränsen. För att en svensk renägare skulle få lov till renbete, jaga och fiska i Norge fodras enligt kodicillen att han är markägare i Sverige. Motsvarande gäller för en norsk same i Sverige. Rätten till renskötsel på andra sidan gränsen är alltså knuten till ett privat ägande av betesområde på hemsidan.

De traditionella renbetesområdena i Sverige kallades en gång i tiden för renbetesland. Dessa var till ytan begränsade områden som insynats, rösats och skattlagts i enskilda ägares hand enligt lagfarter eller laga fasta. Vad som utgjorde renbetsområden var enskildas marker inom vilken s k intensiv renskötsel bedrevs. Dagens renbetsområden och den extensiv renskötsel som nu bedrivs som brukningsrätt till annas mark har alltså inte den tradition som lagstiftaren utan nu också av Ove Bring tycks göra gällande.

Från historisk synpunkt finns det inte någon på sedvana grundad kollektiv rätt till renbete på annans mark utan detta är en nykonstruktion som växt fram på grund av att Norge, Sverige och Ryssland drivit en samepolitik som inneburit tvångsförflyttningar.

Tillfrågar man med EU skulle det ju klargöras att rätten till renskötsel enligt svenska bestämmelser endast omfattar ca fem procent av alla samer, att den kollektiva renskötselrätten inte hävdar sig på privatägda marker och att den traditionella svenska renskötsel är intensiv och inte extensiv som nu. I så fall skulle ju de verkliga folkrättsbrotten från staternas sida komma fram. Då gäller inte bara tvångsförflyttningarna av förfäderna till dagen renägare utan också andra kräkningar av folkrätten såsom diskriminering av resterande nittiofem procent av samerna och de brott mot äganderätten till mark som begås genom att den nuvarande rennäringen har rätt, såsom hävdas genom lagstiftningens tillämpning, att på kollektiv grund bruka annans mark utan att staten ersätter den privata markägaren för det.

Jag undrar om Ove Bring är rädd för folkrättens genomslag på detta vis då han uttalar att det är farligt att tillfråga EU.

Lars Ola Hull, europarättsjurist

Utskriftsvänlig i