Är konventioner bara för samebymedlemmar?
2006-11-10

Inger-Ann Omma säger i en intervju i tidningen VI:s nätupplaga att Sverige ratificerat internationella konventioner som ger folk rätten att behålla sin kultur och sitt sätt att leva, vilket ger renägarna rätt att fortsätta leva med sin renskötsel.
Vad är det som får Inger-Ann och andra renägare att tro att dessa konventioner bara är skrivna för renägande samebymedlemmar?
Det finns flera punkter i konventionen om mänskliga rättigheter som talar emot renägarnas krav på ensam rätt till land och vatten här uppe, flera punkter konventionen för b la mänskliga rättigheter talar rakt emot rennäringslagen och samebyarna.
Jag har svårt att förstå hur man som juridik studerande så totalt kan förbise detta?

Ursprungs samer i Sverige levde av flera olika näringar, man jagade, fiskade samlade bär och rötter bedrev jordbruk och en del bedrev renskötsel.
Jordbruket är lika gammalt, eller tom äldre än renskötseln här uppe. Samerna ägde sina lappskatteland, och de som inte hade egen mark fick hysa in sig på andras marker. Det finns ingenting som säger att svenska samer absolut måste vara renägare, det är en myt som kommit tillsammans med de invandrande samerna som flyttade hit frivilligt när gränserna mellan Norge och Sverige stängdes. Hit till Tärnaby området kom de flesta nordsamer under 30- talet,
bl.a. Omma släkten. Mina förfäder var skattelands ägare i Vapsten Lappby som samebyn tidigare hette. Sedan nordsamerna kom hit har de successivt tagit över, och den slutgiltiga dödsstöten mot ursprungssamerna gjordes med hjälp av länsstyrelsen i Västerbotten, då man i början av 70- talet helt tog över Vapsten på felaktiga grunder.
Detta Inger-Ann, har skurit djupa sår i själen bland ursamerna, dessa är mycket svår läkta och ni gör ingenting för att hjälpa läkningsprocessen. Ni strör bara salt i såren genom att ytterligare försöka begränsa ättlingarna till ursamernas rättigheter på marker som förfäderna en gång ägde. Erat förfaringssätt strider också mot internationella konventioner och svensk lagstiftning.
Vapstens sameby har aldrig bedrivit kontinuerlig renskötsel i Nordmaling. Att ni vann det målet beror på att markägarnas advokater inte gjorde sitt jobb.
De använde sig inte av för målet avgörande material som de hade tillgång till. Vilket naturligtvis inte samebyarna ska lastas för, men det blir fel när man påstår att det fanns en stark bevisning för att renskötsel bedrivits i området.
I boken ”Kristoffer Sjulssons minnen” vittnar en gammal ursame vars ättlingar stängts ute från renskötseln här i området i dag, om hur och var Vapsten hade sina renar. Denna bok är ett exempel på mycket starkt bevismaterial i betestvisten i Nordmaling, som aldrig användes fast man hade tillgång till den.
Jag kan bara beklaga markägarna om nu den här domen kommer att stå fast.

Marianne Johansson
Bygget Mosekälla