Kommentar till hovrättens dom 070208 i mål T 402-04
Stig Harry Johansson ./. Vapstens sameby

Kommentar i pdf format.

Frågan om renskötselrätt på urminnes hävd. Rennäringslagen säger utan att det behöver bevisas i enskilda fallet att renskötselrätt grundar sig på (kollektiv) urminnes hävd. I målet är ostridigt att SHJ:s förfäder i rakt uppstigande led har drivit renskötsel på Vapstens betesområde sedan 1600-1700 talet och att SHJ fått sitt renmärke, som är från 1908 i arv. I målet är också styrkt genom vittnesmål att förfäderna till de nu ledande samerna inom Vapstens sameby kom dit på 1930-talet från Karesuando (tvångsförflyttade av myndigheterna). SHJ anser att den lagstadgade urminnes hävden i förhållande till den påvisade traditionen för honom och hans förfäder har betydelse för rätten till medlemskap i samebyn. SHJ ifrågasätter det riktiga i att hovrätten har utelämnat detta i sin bedömning.

Frågan om betydelsen av att andra tillåtits bli medlemmar. Under tiden från år 1971 och framåt som SHJ och samebyn har tvistat om SHJs rätt till medlemskap har Vapstens sameby beviljat medlemskap för tre utomstående personer utan att dessa har urminnes anknytning till samebyns betesområde. Detta är styrkt dels genom medgivande i vittnesmål och dels skriftligen. Eftersom SHJ har urminnes anknytning till betesområdet anser han att han på laglig grund inte kan hållas utanför rätten till medlemskap då andra utan samma anknytning
beviljas det. Inte heller detta har hovrätten tagit upp i sin bedömning.

Frågan om betydelse av kammarrättens dom. SHJ sade att hovrätten inte kan förfoga över rätten till renmärke och att kammarrätten dom därmed utgör bevis för att SHJ har rätt till renbete på samebyn betesområde och därmed är medlem av samebyn med stöd av denna dom och före 1971 gällande renbeteslagar. Hovrätten har uttryckt detta som att SHJ sagt att domen inte är bindande för hovrätten (domen s 3 nederst). Hovrätten har inte gjort någon som helst bevisvärdering av kammarrättens dom.

Renmärket och 1928 ås renbetslag som grund för medlemskap. Hovrätten gör ingen särskild bedömning. Man säger att ”rennäringslagen och tidigare lagstiftning … kräver aktivt utövande av renskötsel för automatiskt medlemskap”. Man säger vidare att SHJ inte kunnat visa att han aktivt har utövat rennäring inom samebyn vare sig vid rennäringslagens ikraftträdande eller oavbrutet därefter. Såvitt jag vet är det ostridigt att SHJ hållit renar. Vad som är stridigt är om detta skett yrkesverksamt. Hur skulle han för övrigt kunna driva rennäring yrkesverksamt när han inte får tillgång till de för samebyn gemensamma ekonomiska anslagen för rennäring? (s 4 nederst)

”Delta” enligt rennäringslagen 11 § 1p. Sameby är definierat både som juridisk person och markområde. RNL säger inget om att alla renar från olika ägare ska hållas ihop i en flock.
Är det som i fallet att SHJ hålls utanför byns ekonomiska gemenskap, vilket alltså har skett
i 35 år, kan det inte ligga hon till last att hans renar betar på samebyns betesområde utan den gemensamma tillsynen. Dessutom fanns det enligt 1928 års lag inte motsvarande krav på att ”delta” (s 5 första stycket) som hovrätten påstår är innebörden av 1971 års lag.

EG-rätten. Hovrätten påstår att förhållanden som inte har någon påtaglig inverkan på den gemensamma marknaden och som rör rent nationella förhållanden faller utanför EG-rätten.
Det synsättet är inte tillämpligt här. Det finns en mängd rättsfall från EG-domstolen som säger
den inhemske medborgaren hyser samman rättigheter i sitt hemland med stöd av EG-rätten, som en annan EU-medborgare haft i samma situation. En finsk same kan på grund av EG-rätten inte hindras från att driva renskötsel i Sverige. Därmed kan inte heller en svensk same
göra det. Hovrätten bekräftar att rennäringslagen innebär en gynnade särställning för vissa personer inom samekollektivt. Det är just detta som innebär att andra samer, svenska eller finska hålls utanför rätten till renskötselrätt i Sverige i strid med likabehandlingsprincipen och EUs konkurrensregler. I SHJ fall har han ju till och med bekräftelse på sin rätt att driva renskötsel på ett specifikt betesområde genom ett av domstol godtaget innehav av renmärke gällande där (s 5 andra och tredje stycket).

Förmodligen har också norska samer renskötselrätt i Sverige med stöd av de EG-rättsliga reglerna på grund av fördragen mellan EFTA och EU. Däremot syns svenska renägande samer sakna renskötselrätt i Norge. Enligt 1751 års lappkodicill är en förutsättning för renskötselrätt över nationsgränsen att renägaren också äger mark för renskötsel i hemlandet. Renskötarna i Sverige har ingen erkänd äganderätt till renbetsområdena efter avvittringarna.
Därmed är svensk renägare helt enkelt fråntagen den absoluta förutsättning för att ta norsk mark i anspråk för sin renskötsel.

Av nu anförda skäl är domen inget som SHJ accepterar. Domen kommer därför att överklagas såvitt nu kan bedömas

Lars Ola Hull
070207