Rubrik: Lag (1909:53 s. 7)
angående marks avstående för Nomadlapparnas behov   
vid avvittring ovan odlingsgränsen     
Utfärdad: 1909-06-05
 -----------
     
Där vid avvittring ovan odlingsgränsen inom de områden av Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker, beträffande vilka Konungens befallningshavande ännu icke meddelat avvittringsutslag, finnes nödigt att för tillgodoseende av nomadlapparnas behov av renbete, renskiljningsplats eller flyttningsväg för renarna taga i anspråk till hemman eller nybygge hörande mark, vare ägaren eller åbon pliktig avstå vad för ändamålet erfordras mot erhållande av annat, kronan tillhörigt område inom avvittringslaget. Jordbytet verkställes efter måttet av höavkastningen, beräknad enligt skattläggningsmetoden, eller, där med hänsyn till markens värde större noggrannhet finnes nödig, efter gradering jämlikt skiftesstadgans föreskrifter, och vare ägaren eller
åbon berättigad att av statsmedel undfå ersättning såväl för odling som för utflyttning, där sådant av jordbytet föranledes skolande vid
ersättningens beräknande skiftesstadgans föreskrifter i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Se Sveriges Riksdag författningstexterna:


Kommentar:
Lag från 1909:53 kom till för ”tillgodoseende av nomadlapparnas behov av renbete, renskiljningsplats eller flyttningsväg för renarna”
För att tillgodose dessa behov fick staten med stöd av denna lag rätt att ta privat mark i anspråk, men behoven skulle i första hand lösas på staten mark.
Om man var man tvungen att ta privat mark i anspråk, skulle den privat markägare ersättas med ny mark dvs. Det gjordes ett ”Jordbyte”. Såväl kostnad för flytt eller nyuppodling skulle bekostas av staten.
Om samebymedlemmarna har de rättigheter på privata marken som hävdas i Sören Ekströms utredning Jakt och fiske i sanverkan SOU:2005:116 och Jan Alvås Samernas sedvanemarker SOU 2006:14 har man inte behövt stifta denna lag.

Uppdaterad 2007 10 23